Triklosan ingår som antibakteriellt medel i kosmetika och hygienprodukter. Triklosan är toxiskt mot vissa fiskarter och alger och klassas som miljöfarligt. Substansen har påvisats i galla och fettvävnad hos djur. Under 1990-talet tillsattes triklosan i allt fler konsumentprodukter vilket ledde till debatt om risker och nytta. Importen av ren triklosan minskade men inte införseln av triklosantandkräm. I dag är tandkräm den dominerande exponeringskällan. Regelbunden användning av triklosantandkräm leder till att substansen kan påvisas i plasma och i bröstmjölk. Laboratorieexperiment visar att både resistens mot triklosan och nedsatt känslighet för antibiotika kan förekomma. Däremot saknas studier som belyser om dessa förändringar hos bakterier har klinisk relevans. Man har inte heller kunnat visa att användning av triklosantandkräm i kliniska korttidsstudier orsakar nedsatt känslighet eller störningar i munhålans mikroflora. Mikrobiell resistens mot antibiotika förknippad med triklosan kan dock inte uteslutas. I hygienprodukter är den högsta tillåtna koncentrationen av triklosan 0,3%. Samma halt används i tandkräm och har således inte valts ut av odontologiska skäl. Effekten av triklosantandkräm på plack och gingivit är blygsam, vilket delvis torde bero på mikrobiella biofilmers låga känslighet för antibakteriella medel. Triklosantandkräm har obetydlig effekt på initial parodontit och dess värde vid förebyggande och behandling av måttlig till svår parodontit är tveksamt. Svag klinisk effekt och potentiella risker gör att triklosan inte bör ingå i fritt försåld tandkräm.